Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Rådet är sådant som man kunde vänta
af herr krigsrådet, ocb du är den vänligaste
af svågrar, då du vill åtaga dig en sådan
omsorg; men du blir illa emottagen ocb
vinner säkert icke gehör. Till dig, dig ensam,
kan jag lerana Charles’ bref, så lår du, som
är hans bror och sannaste vän, se och döma
öfver hvad som är att göra.”
Hon upptog ur ett på bordet stående
schatull sin mans sista skrifvelse, den hon lemnade
i Emils hand, h varefter hon gick ur rununet
på en qvarts timma.
När hon återkom, tyckte hon sig på den
blossande färgen i de båda männens ansigten
kunna förmoda att Emil, som hade det största
förtroende till Severins omdöme, gått ifrån
förbudet. Härom låtsade hon dock
naturligtvis ingenting. ¡i
”Det är så, min söta svägerska”, sade den
hjertans hederlige Emil, ”att jag knappt kan
tala för vrede! Nu uppstår ej mer det
ringaste tvifvel om min resa — han är ju att
betrakta som fullkomligt vansinnig!”
”1 alla hänseenden”, tilläde krigsrådet,
”be-höfs just nu en fast vän, som förmår .sätta
både tålanod och lugn emot hans ursinniga
idéer.”
”Jag skall väl försöka stäfja mitt sinne!”
svarade Emil. . . ”Men nu, för brinnande Iifvet,
måste jag hem och rådgöra med min lilla
huslru. . Jag. är rikligt konfys . . . Farväl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
