Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min sötaste Viola! Severin bjuder nog till att
muntra dig.”
Och i hej fläng var Emil borta.
Eu god stund, sedan de blifvit lemnade
ensamma, sutto Severin och Viola tysta midt
emot hvarandra, hon med nedslagna ögon, han
med öppna ögon betraktande huru blodet kom
och gick på hennes kinder och huru
förvirringen åter började bemäktiga sig hennes
väsende.
Då hon slutligen alldeles icke tycktes ärna
se upp, gjorde han min af att gå.
Detta hjelpte.
Men hennes blyga blick erinrade tydligt
om den tid, då den unga flickan, hänförd af
de första aningarne, stod inför sin förmyndare.
”Skall jag gå? Jag är beredd dertill. Skall
jag resa? Jag är beredd äfven dertill. Ty jag
finner att den stund, som vi i går upplefde,
endast qvarlemnat. smärta i ett af de bägge
hjertan, som då klappade genom blott en
känsla.”
”Om jag egde mod att säga: Res!, skulle
jag stiga högt i dens tanke, som för mig är
högst i värde. Men då jag icke eger mod
att yttra ett sådant ord, sjunker jag deremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
