Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare tiden varit icke så litet kallt dem
emellan — detta af den orsak att majoren, en
genom-rättskaffens och ridderlig man, velat visa Charles
att han fallit i sin förmans aktning genom den
offentlighet, som hans hemliga skandal erhållit.
Och denna majorens känsla delades
allmänt.
Det fans ej en enda officer vid hela
regementet, som icke beundrade fru Charles Marbin
och som icke velat begå någon liten dårskap
för en så intagande och älskvärd varelse. Der*
före hade också den skyraf, löjtnanten tillfogat
sin unga vackra hustru, väckt lika stor
sympati för henne som antipati mot löjtnanten,
hvilken förr varit temligen van att uppbäras
af kamraterna.
I stöd af det gamla förhållandet, eller
också kanske derföre att Charles nu var ur
stånd att göra några reflexioner angående
tjen-stegraderna, nog af: han tycktes icke mycket
tänka på reglementet och ceremonielet, då han
störtade fram till majorens säng och med
andlös röst sade:
”Jag måste ha permission — en vigtig
angelägenhet kallar mig bort. Jag nödgas resa
inom en timma!”
”Mån’ tro det?” sade majoren med en
högdragen och något gäckande köld, och härvid
upplyftade han båda ögonen.
Han blef då bestört öfrer Charles’ utseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
