Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sade sig med rätta att den unge mannen
säkerligen blifvit något rubbad.
Emellertid hade det retsamma svaret
uppkallat Charles’ hela vrede, och då vreden och,
såsom han i sin yra tyckte, förolämpningen
lade sig till allt det öfriga, kan man lätteligen
föreställa sig att Charles icke visste mera till
sitt görande och låtande, än om han lidit af
ett fullkomligt dryckes-rus i stället för det
sin-nes-rus, som på en gång uppeggade och
döf-vade honom.
”Jag finner”, yttrade han med oredig
häftighet, ”att herr majoren gör sig ett nöje af
att begagna sin makt. Men jag är just i ett
sådant lynne, då man känner sig stämd att
trotsa till och med en förmans kitslighet. Jag
kan resa utan permission — och jag skall
visa att jag gör det, om jag också tjugu
gånger blir arresterad för den oförlåtliga djerfhet
jag tager mig så här mellan fyra ögon!”
”Just emedan vi befinna oss mellan fyra
ögon”, svarade majoren med lugn och human
röst, ”råder jag löjtnanten att strax intaga
sängen och skicka efter bataljonsläkaren, i
stället att tänka på någon permission.”
”Nej, jag är icke mera sjuk än herr
majoren sjelf. Men jag har sagt att jag måste
bort.. . Kan jag erhålla permission?”
”För hvad ändamål då — låt mig
uppriktigt erfara det? Löjtnanten vet väl att det
icke är brukligt att...”
Förmyndaren. Del. II. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
