Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma upp, innan den Högste ingifvit honom
genom hvad medel han skulle rädda detta barn,
hvars död han likväl ansåg vara ett vilkor för
både kaptenens och sin egen säkerhet. Under
den förskräckliga ångesten och
obeslutsamheten fingo hans drag en hårdhet, som icke hade
sin motsvarighet i hans närvarande känslor.
Gossen stirrade på honom och utsträckte
ånyo sina armar, först mot himlen, sedan mot
den gamle sjömannen.
Halvar gaf honom ett tecken att närma
sig utan buller, och ingen innevånare från
ande-verlden kan med mera ljudlösa steg smyga
genom en menniskoboning, än den arme
gossen smög öfver Medborgarens förrädiska
plankor. Nu stod han Halvar så nära, att denne
kunde nå honom med handen.
“Du lefver då verkligen?“ Sjömannen
skakade med misstrogen häpnad sitt hufvud.
“Skottet träffade ej ... Men hvar är min
far, min bror?“ hviskade med brådskande röst
den från skuggornas rike återvände, livilken,
såsom vi veta, bar namnet Albin Jentzel.
“Åh jo, de äro i fred för allt ondt. Men
jag svarar ingenting mer, innan jag får veta
hur du kunnat bli räddad.“
“Då skonerten, i detsamma pistolen af-
trycktes, svajade till, föll jag ned mellan bägge
fartygen. Jag fick tag i något, jag vet ej så
noga hvad, ty slaget hade alldeles förvirrat
mig, och med stor möda bibehöll jag sansen,
4
Jungfrutornet, I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
