Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemnade sig. Hon såg i dessa teeken bevisen
på en ångerfull själ... ack, bon visste ej att
denne store brottsling under hela tiden icke
egt en tanke för något annat än henne —
ångern var ännu långt från hans hjerta, hvilket
uteslutande upptogs af passionen.
“Sätt dig hos mig!“ bad Amelie med ljuf
röst. “Har du varit god mot barnen, har du
sett efter att ingenting fattats den stackars-Will?“
“Jag vet icke hvad jag gjort —jag har ej
haft någon reda på mig, sedan du sjuknade.“
“Jag har så mycket tänkt på den arme
gossen.“
“Han är lycklig, han!“
“Vi böra icke behålla honom hemma: vi
borde föra honom till ett godt institut,
åtminstone på ett par år.“
“Vi skola föra honom hvart du vill.“
“Låter du mig råda?“
“I allt.“
“Tack, tack! Jag älskar detta barn—jag
har haft honom inne hos mig flera gånger.“
“Honom?“
“Ja! Han är så förståndig, så öm: han
bullrar ej, han ser på mina ögon hvad jag vill
och han håller redan så mycket af mig, att
dessa goda ögon stå fulla af tårar, då jag lider.“
“O, det är alltför mycket att en främling,
ett barn ... “
“Åter igen... du är svartsjuk på dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
