Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes konung väga dina gerningar och ved
ergälla dem efter deras sanna förtjenst !‘“
Amelie böjde ned sitt hufvud, och en djup
tystnad inträdde, som bröts först genom ett
doft ljud, nästan liknande en suck, från
Hol-gersen. Hon utsträckte sin hand och fattade
medaljen, hvars band hon upplöste. “Du skall
aldrig,“ hviskade hon, “bära den, åtminstone
icke förr än ditt samvete och dina handlingar
tillåta dig att göra det utan att synas alltför
föraktlig i dina egna ögon!“
“Tag den, göm den du — den tid lär väl
aldrig komma, då jag begär den åter... Och
nu, lemna detta narrspel, som kan vara godt
nog för barn och dårar! För min del har jag
ett större, ett dyrbarare mål i sigte. O, q vinna,
q vinna, om det står i din makt att öfva
barm-hertighet, så gör det! Mitt lif utan dig är en
evig förbannelse: jag har ingen ro på jorden,
då jag ej är förenad med dig, men jag skulle
ej heller få någon ro under den, om jag
lemnade dig — kanske åt en annan.“
“Beskrif för mig, Arne, din ungdoms
stormar ... jag vill höra dem och sedan svara.“
“På det att din afsky skall blifva än större ?
Men som du vill!“ Och nu upprullade
Holger-sen i bjerta färger sin barndom, sin ungdom,
förfelad och förtorkad i skuggan af den
egennyttigaste faders hägn. Han be skr ef sedan den
händelse, som Halvar under nattvakten på
Medborgaren berättat för Tönne och Rasmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
