Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamle Karo till sällskap: Albin egde blott
hoppet på himlens goda englar.
Lyckligtvis hade naturen utrustat honom
med ett mod och en själsnärvaro, som kunde
understödja ett sådant hopp.
Ej heller var han obekant med det
element, som han nu hade att bekämpa:
alltsedan han, en sex eller sju års tulting, lät sina
barkbåtar segla hemma i ån på faderns
landt-egendom nära Stockholm, utgjorde
sjöväsendet hans lif, och många planer för framtiden
hade då mellan de ömma föräldrarne varit å
bane. Modern bäfvade för sjön, men fadern,
som sjelf älskade den, öfvertalade med sin
kärleks hjertliga maktspråk den oroliga att
bifalla Albins så tidigt visade håg för sjölifvet.
Men den tiden var det ej fråga om att gå till
kofferdis: Albin skulle bli en rask sjöofficer
och börja sin bana vid Karlberg, medan den
veke, stumme Will hemma uppfostrades under
skyddet af sin moders ömhet och aldrig
svikande tålamod, ty att skicka honom till
“institutet“, såsom fadern ville, var henne omöjligt.
Kom så döden, skiljedomaren i så många
tvister, och lade sin kalla hand mellan
makar-nes hjertan, slitande den kärleksfullaste moder
från de tvänne små sörjande gossarne.
Barndomens sorg är dock mild, medan den
mog-nare ålderns stundom tränger för djupt att
kunna helas.
Wilhelm Jentzel, den rike egendomsherrn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
