Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig skutskeppare, som, med hufvudet
uppstucket i plikt-öppningen och med handen öfver
ögonen, tittade på flöjeln efter vinden.
Albin, som onekligen hade en smula anlag
för filosofien, fann gudskelof sin belägenhet
icke värre, än att han tyckte sig kunna lyda
den dragningskraft, som kom från hans ögon.
Lyckliga ålder, då sömnen intager så godt som
första rummet bland lifvets njutningar! Albin
tog plats på en trappa, der han, under
betraktande af den förgyllda stöfveln på en
skoma-karskylt snedt öfver, småningom inslumrade.
Från det förtroliga teckenspråket med
stackars Will, hvilket gick så fort och lifligt i
drömmen, väcktes han genom en omild knuff
i sidan. “Hvad lurar du på, din lille lymmel ?“
Albin steg upp, och hans första rediga
tanke var att in natura återgifva knuffen, men
han hejdade sig, då han såg att han hindrat
öppnandet af en bod, och gick utan att säga
ett ord.
Sedan han ankommit till staden,
promenerade han upp- och nedför den vackra
Hamngatan, betraktade residenset, högvakten och
kanonerna derutanföre, skuffades än åt ena än åt
andra sidan af handelsbetjenter, som, med
händerna nedstuckna i bakfickorna af sina korta
rockar, framrusade med farten af en ångvagn.
Musiken vid vaktparaden var Albins
frukost. Men sedan han nu så länge strukit
omkring utan att stöta på någon, som fastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
