Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmärksamhet vid hans lilla ensamma person
(hvilket han visst i hemlighet ansett ieke
vara alldeles omöjligt), fann han skäl att
tänka på tillfredsställandet af ett behof lika
mäktigt som sömnens nyss, och som han ansåg
maten dyrare i staden, beslöt han att
återvända till Masthugget för att, sedan han der
gjort sin middag, bege sig till hamnen och
erbjuda sin tjenst åt alla sjökaptener han kunde
träffa.
Innan han verkställde detta beslut, satte
han sig likväl först på en afsides bänk för att
öfverräkna det småmynt, han hade i sin börs,
hvilken lyckligtvis legat i tröjan, som han under
den förfärliga natten kastade på sig, men hur
han räknade — och Albin kände väl myntens
valör — kunde han ej få sin skatt till mer än
tre riksdaler i svenska penningar. Det är sant
att han ännu egde de sedlar, som den
“beskedlige sjöröfvaren“ gifvit honom, men för
att ej genom någon händelse bli frestad att
begagna dessa, tyckte han det vara likaså godt
att kasta dem i kanalen. Han räknade äfven
denna summa, som utgjorde hela femton
riksdaler, men han ryste för dess vidrörande, ryste
ännu mer för den tanken att de penningarne
skulle kunna förvandlas till hans lifsuppehälle
... och ett-tu-tre flög det gulnade
pappersomslaget med Halvars gåfva ned i djupet.
Albin kände nu sitt hjerta lättare i samma
mån som kassan blifvit lättare. Han var fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
