Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de veta att jag icke tänker låta det ske utan
motstånd!“ Med hela sin samlade kraft sökte
han spränga luckan, under det han uppgaf höga
rop, dem bullret öfver och omkring honom dock
gjorde ohörbara. Han letade efter yxan, men
olyckligtvis var den glömd på däck.
Nu uppstod en paus. Den bleka fruktan
närmade sig allt mer och mer gossens hjerta:
han inbillade sig redan känna vattnets
uppstigande genom durken, och tanken på fadems
och broderns förmenta död på den sjunkande
“la belle Coquette“ stod åter för hans själ.
Men just som han var nära att helt och hållet
öfverlemna sig åt undergifvenhetens mod,
vaknade en ny frisk gnista af sjelfuppehållelsena
kraft: han flög till spisen, i afsigt att slå eld
och tända på luckan, då, i detsamma han
sträckte sig fram mot väggen för att taga
elddonet, han såg ljussken glimma emellan en
springa i denna vägg, som skilde skansen från
lastrummet, och tyckte sig äfven höra röster.
Han lade ögat till och såg matrosen jemte en
annan karl, som han ej förut sett,
videnjern-krok fästa den ena spannmålssäcken efter den
andra, hvilka sedan upphissades genom luckan.
Albin insåg nu att fartyget gjordes i
ordning for det, som skulle hända, och var just i
begrepp att, lydande ögonblickets känsla, ropa
åt matrosen, då, under ett uppehåll i
åsk-knallarne, han fick höra en röst, som
förstummade hans egen. “Mördaren?“ återljöd det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
