Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hans själs innersta djup, medan han
vacklande nedföll på kistan.
“Daeveln gale i mig, må j icke skynda er,
pojkar!“ voro de uttryck, som Albin hört
fram-dundras, och nu var han säker att han blifvit
rusad och innelåst för att icke kunna bevittna
ett nidingsdåd. Men riktigt kunde han ändå
icke fatta saken, ty dels saknade han begrepp
om detta slags bedrägerier, dels hade han icke
fullkomligt förmått uppfatta sammanhanget af
kapten Donnerts tillställning. Så fort han något
hunnit hemta sig, kröp han, häftigt darrande,
åter fram till springan och varseblef då att
stenar nedhissades i säckarnes ställe. Sedan
arbetet var slutadt och luckan pålagd, hörde
han ännu en gång den förfärlige sjöröfvarens
röst: “Var försigtig, Donnert, och lemna icke
fartyget förrän vattnet spelar på relingen —
och lycklig resa nu! Om skutan icke spökar
igen, skall dusören ej komma att skämma ut
ackordet.“
“Var obekymrad!“ svarade Donnert. “Det
är en egenhet hos mig att alltid uppfylla de
förbindelser jag åtagit mig.“
“Och den der pojken, hvad var det för en,
sade du?“
Albins tänder skallrade — han kunde
knappt andas.
“En liten beskedlig vildfågel, utan huld
och skydd, som jag knep mig i Göteborg...
någon påmönstring kom ej i fråga.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
