Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Stilla, stilla, min pilt! Jag trodde inte
att du hade ett så vildt sinne. Hvad är för
nöd som går på?“
“Ah,“ pustade Albin, “kapten har på ett
nedrigt sätt förolämpat mig!“
“Aha,“ mumlade Bas, “börjar förstå mig
på svenskan — men säg ändå ...“
Först efter en stund var Albin i stånd att
utgjuta sig, sedan han likväl tagit det heligaste
löfte af Bas, att denne aldrig skulle förråda
den förnedring han utstått.
“Som du vet, har kapten om söndagarne
sagosoppa till middagen. En stund efter sedan
jag burit ned maten, ropades emot all vana:
’Kock!’ Jag rusade ned, och så snart jag
fick ögonen på honom, såg jag att han var
förargad öfver något, men undrade på hvad
det var han blandade ihop i skeden och
kryddade med salt och peppar. Derpå vinkade
han mig fram, och med en min som om svaret
gällt lif eller död frågade han: ’Har jag
befallt dig att vara snygg och ordentlig?’... ’Ja!’
svarade jag, ty det hade sin riktighet... ’Har
jag särskilt befallt dig att väl rensa grynen,
hvaraf du lagar maten ?’... Jag vågade
ingenting svara, ty nu mindes jag, och det med
stor ledsnad, att jag glömt rensa dem. ’Kan
du äta den mat du sjelf lagar?’ sade han.
Jag blef blodröd, ty jag begrep meningen...
Men förskona mig från resten, Bas — nog af:
han tvingade (förstår du, tvingade) mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
