Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig något att dricka! Rättnu skall du få veta
mer.“
Albin vågade hvarken trösta eller
öfver-tyga om det, hvarom han sjelf var så
öfver-tygad, men djupt beklagade han att denne
ädelsinnade man skulle ha lidit så mycket
genom en för långt drifven blygsamhet. Med
blygsel-rodnad erkände han af huru högt värde
detta exempel var för honom. Han mindes
rätt väl med hvilka stolta känslor han första
dagarne förde sitt befal som styrman och huru
han verkligen låtit besättningen, Bas
undantagen, i åtskilligt smått erfara att han var
deras förman. “Och hvad“, sade han under
en allvarlig sjelfpröfning, “är väl en styrman,
den der ännu icke fyllt ad erton år, mot denne
aktningsvärde och högaktade man, som
till-bragt hela sitt lif i sträfvande efter kunskaper
och ändå är så ringa i tanken om sig sjelf?
Hvad jag är, det är jag genom honom: då han
är borta, får jag nog åter erfara hvad det vill
säga att vara ensam ... Och detta
förskräckligt stora ansvar, är jag väl det vuxen?“ En
darrning genomskakade honom vid tanken på
att det blefve han ensam som finge åtaga sig
befälet på Iduna och återföra henne till den
hamn, der hon i sitt nu verkligen klena skick
behöfde förtöjas.
Kapten Flyborg gjorde en rörelse, och
åter befann sig Albins hufvud nära örngottet,
på hvilket den sjukes hvilade.
Jungfru tornet I, % 1^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
