Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprepade Albin, som anade någon hemlig
orsak till kaptenens ofta visade motvilja för
fruntimmer.
“Jag har aldrig kunnat tåla gifta sjömän,
emedan de sällan bli rätt dugliga i yrket. Och
kan du, min gosse, så bevara dig obesmittad
från den febern, som jag hört kallas kärlek!
Qvinnorna äro skapade till en förderflig retelse:
de äro ett mod och mannakraft mördande gift.
Just de förföra männerna till falskhet och
feghet — det lära vi till och med af hvad sjelfva
den heliga skrift förtäljer oss om Adam och
Eva.“
“Jag har tänkt helt annorlunda om dem!“
sade Albin med en viss sorgsenhet, ty det
smärtade honom att dessa varelser (de enda
med undantag af den gamle sjöröfvaren,
kapten Fly borg och Bas, som gjort honom godt)
skulle så grymt bedömmas.
“Vid din ålder tänker man mycket,
hvil-ket man sedan icke finner värdt ett öre. Men
räck hellre din hand efter en af de små gulgröna
glänsande ormarne, som jag visade dig på
Java och hvilkas gift medför döden inom fem
minuter, än åt en qvinna, ty en qvinnas bett
träffar hjertat, men dödar först efter en lång
våndefull dödskamp. Tro du mina ord —jag
vill icke gå in i evigheten med en lögn på
läppame.“
Albin ryste, då han hörde sin
besynnerlige chef så häda qvinnorna, och han kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
