Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han doek lyckats lägga en anstrykning
af lugn öfver sitt ansigte, då han inträdde till
den förolämpade husbonden.
Herr N. stod midt på golfvet, och hans
utseende var genom det uppsvällda, i grönt
och gult skiftande ögonlocket, genom de af
omätligt hat och förbittring förvridna
anlets-dragen så rysligt, att Albin ovilkorligt ryggade
ett steg tillbaka.
“Nej, var god och stig fram, herre,“ sade
herr N. med ett hånskratt, “så att ni kan känna
igen mig, då vi i morgon råkas inför rätten,
ty jag har skickat efter er för att sjelf ge er
den bestämda underrättelsen, att jag ärnar
an-gifva ert brott.“
“Detta brott har verkligen varit så stort,
att jag tror att det är utan gagn att bedja
om herr patrons öfverseende med min ungdom
och min fullkomliga ovana vid vinets
verkningar. Jag kan dock icke annat, hur herr
patrons beslut utfaller, än på det ödmjukaste
erkänna detta brott samt att lika ödmjukt bedja
om förlåtelse!“
“Hvad — förlåtelse ? Nå, det vore på min
ära rätt lustigt, om jag skulle förlåta det min
bokhållare bär händer på mig och vräker mig
ut genom dörren såsom en bodpojke... Nej,
herre, insöf er icke i dylika vanvettiga
förhoppningar, ty då kan jag svära på att ni
be-döxmner mig illa!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
