Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten upplysning (för en främling högst
välkommet), så får den en ny förtjenst, den atå
räcka så mycket längre!“ förklarade Albin med
ett ögonkast, som lät Rosa begripa att han i
hennes sällskap icke hade så särdeles ledsamt,
“Nåväl — kung Waldemar styrktes i sin
förut fattade föresats, men som Nils Guldsmed
icke kunde lemna honom de upplysningar, han
äskade för ett eröfrings-tåg, beslöt han att
sjelf resa öfver till Gotland för att taga reda
på alla förhållanden och få veta hvar de
egentliga skatterna förvarades ... Till den ändan
förklädde han sig och reste af. Ännu veta
bönderna på landet att berätta hur han såsom
simpel dräng uppehöll sig än i den gården och
än i den, vid kusten att böija med, för att
utse de bästa landnings-platserna för sina skepp.
Då detta väl var uträttadt, begaf han sig hitåt
Wisby och reste då som köpman. Men nu ville
det sig icke bättre än att han omöjligen
kunde komma in i staden, ty portarne bevakades
den tiden strängt för alla främlingar. Han
gjorde sig derföre bekant hos en höfding i
landet, vid namn Unghanse, hvilken bodde i
stadens grannskap, och blef af honom utan
misstro emottagen med stor gästvänlighet.“
“Der ha vi en hufvudperson i historien!“
inföll Albin, och hans ögon riktades på det
dystra tornet.
En lätt suck flydde från Rosas bröst. “Jag
är ganska barnslig“, sade hon, “som så der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
