Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå de två ryktbara karbunklarne, som S:t
Nikolaus måst släppa till.“
“Jag vill erinra mig att jag hört denna
sägen också berättas af min konstapel, som
är född på Gotland ... Men hur komma vi
härifrån till Jungfrutornet?“
“Åh jo, genom ett helt litet språng...
När danskame väl voro borta och de arma
stadsborna började reda sin bedröfliga
ställning, föll det dem genast före att de ibland
sig måtte haft någon förrädare, som yppat
deras innersta hemligheter. Undersökning
anställdes, och snart fick man veta att under hela
ofrids-tiden en hvit duk fladdrat utanför
Ung-hanses gård, hvilken troligen derföre blifvit
skonad från plundring. I sin gränslösa sorg
öfver att, för sin kärleks skull, ha förrådt sin
fädernestad i fiendehand, bekände genast den
unga flickan sig skyldig till allt... O, hvad
hon måtte hafva lidit! Men hon bidade tyst
hvad rådet, der äfven hennes fader satt, skulle
besluta...“
Rosa drog en djup suck.
“Det fins smärtor,“ anmärkte Albin, “så
stora, att man för dem ej har någon klagan
... Hvad beslöt rådet?“
.. att Unghanses dotter skulle inmuras
lefvande i det torn, som sedan fått sitt namn
efter henne — betänk: lefvande begrafvas..
dö tum för tum ... I sanning,“ tilläde den
olyckligas förespråkarinna, och hennes sköna ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
