Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afbröt tvärt — hon ryste och fäste en
för-tviflad blick på dottern.
“Ack, frukta icke för mig — hvilka äro
närmare att utgjuta en gemensam smärta för
hvarandra, än mor och dotter... Jag bedrog
mig ej, jag kunde icke bedraga mig: han har
begått något svårt brott, och det är
samvets-qvalen, fruktan för redogörelsen, som afpressar
honom den kallsvett, hvilken ofta betäcker
hans panna ... Ack, min Gud, min Gud, om
våra böner förmådde utverka att hans ånger
blefve af den enda art, som kan förvärfva
förlåtelse !“
Modern utsträckte sina darrande armar
emot dottern, som lade sitt hufvud intill hennes
bröst. “O, det har varit just detta hopp, denna
förtröstan som under nära sexton år uppehållit
mig — så länge är det jag haft samma aning
som du.“ Den arma aktade sig att säga
visshet Hon aktade sig äfven att falla ett halft
ord, som kunnat bringa dottern på den tanken
att ännu flera brott tyngde på fadrens
skuldbelastade själ.
“Ack, hvad mamma lidit!“
“Ja, mitt barn, djupt, men kanske mest
derföre att en våldsam kärlek i mitt eget hjerta
besvarade den vansinniga passion din far i sina
yngre dagar egnade mig. Jag hade bort trotsa
hans hämnd, ja sjelfva döden, för att rädda
er, mina älsklingar. Men så svag, så
förblindad var jag genom min kärlek, att jag efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
