Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång Carl sjelf, bur högt han älskar mig
på sitt sätt — någonsin skulle förlåta, ifall
hans namn blefve vanäradt genom en förening
med... o Gud, jag vågar icke tala ut!
Domaren deruppe är rättvis, och huru länge
rättvisan har slumrat, kan ju en tillfällighet,
omöjlig att förutse, väcka den ... Nej, jag vågade
icke, när Carl bestämdt fordrade lysning, att
trotsa försynen — jag borde försaka..
“ ... och bli olycklig! Detta offer rågar
höjden af mina qval.“
“Så får mamma icke fatta det, ty jag tar
Gud till vittne på mina ord att, hvilket öde
än väntar oss, jag alltid skall föredraga det,
framför att som Carls hustru ständigt hafva
fruktat för ett slag, hvilket kanske aldrig
kommit, men icke desto mindre hvarje dag skulle
ha väntats af mig.“
“Din ädelhet, din grannlagenhet gör mig
stolt och förtviflad på samma gång... Men
har du, dyra barn, inför Carl och fru
Ringe-borg lyckats gifva ditt afslag så, att ingen,
ingen...“
“Kan mamma ens ana något ditåt? Nej, hur
bittert det än känts, har jag nödgats finna mig
i att synas nyckfull, oförståndig och oädel i
deras ögon.“
“Var Carl icke hos dig sista morgonen?“
“Nej — jag väntade honom ej heller, ty
jag skickade honom ringen samma afton som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
