Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
laren sjelf syntes ej: han irrade på ensamma
vandringar, eller inneslöt han sig än i sitt eget
rum, än i källarhvalfven. Sin familj skydde
han lika ifrigt som han skydde andra
menni-skor, och. hans förste bokhållare skötte såväl
affären med kapten Stangerlings frakt som alla
andra affärer.
“Ja,“ svarade Tekla, “jag ser icke att vi
kunna göra annorlunda. Emellertid sof hon i
natt...“
“ ... och sof ännu lugnt då vi gingo ut!“
tilläde Kosa.
“Måtte hon blott icke sluta med att
förlora förståndet!“ suckade modren.
“Man kan frukta allt!“ menade Tekla.
I detta ögonblick öppnades dörren, och
alla tre fruntimren ryckte till af häpnad, när
de sågo henne, för hvars förnuft de med fullt
skäl bäfvade, hon, som ännu i går föll ur
då-ningar i yrsel och vid hvarje redigt ögonblick
än ropade på sin “själs afgud“, än anklagad^’
Tekla att med hemliga konster ha lockat
honom ifrån henne, när, upprepa vi, de sågo denna
samma Hildur helt lugnt inträda, kyssa sin mors
hand och sätta sig vid kaffebordet, liksom
ingenting passerat. Ifall hon icke varit fullt och
ordentligt klädd, skulle man trott att hon ännu
yrade, men ingenting kunde vara mera
öfver-tygande om den öfverståndna paroxysmen än
dessa ord: “Herre gud, hvarföre se ni så der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
