Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storögda på mig — jag kunde väl icke ta lifvet
af mig eller sörja i evighet heller!“
“Men, mitt kära barn,“ frågade modern
halft skrämd, “är det väl möjligt att du, på
Qerde morgonen efter tre så förfärliga dagar,
åter kan vara dig lik ?“
“Ja, det är fullkomligt säkert! Alltsammans
förekommer mig nu som en förryckt dröm —
och hvad min kärlek beträffar, är den
gudske-lof alldeles bortblåst: om jag nu finge se Viktor,
skulle det icke röra mig mer än..
“Skryt icke så mycket, dåraktiga flicka,“
återtog modern, “om jag icke bedrar mig“ —
hon lyssnade och såg på Rosa, som stigit upp
och närmat sig dörren — “så kan ditt mod
snart komma på skam! Viktor är visst redan
här på morgonen att efterhöra ditt tillstånd:
han kommer flera gånger om dagen.“
Fru Mörk hade icke väl talat ut, innan
löjtnanten verkligen inträdde. Men han tog
tre steg tillbaka, då han fick se sin dödssjuka
f. d. trolofvade sitta der med kaffekoppen i
handen.
Viktor var så förvandlad att man väl märkte
det han gått till doms med sig sjelf.
“Nej, se sådan bedröflig figur herr
löjtnanten gör!“ utbrast Hildur med ett spefullt
klingande skratt. “Kom fram du, käre Viktor,
och drick kaffe med oss — det skall helt
säkert göra ditt ridderliga hjerta godt, att
förnimma det jag icke dog på kuppen!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
