Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, jag tackar,“ svarade den unge
löjtnanten, lika djupt öfverraskad som sårad, “jag
har redan druckit kaffe — och som jag nu fått
ärendet uträttadt, vill jag icke falla besvärlig!“
Han bugade sig och lemnade hastigt rummet.
“Hildur, hvarifrån tager du denna djerfhet,
denna otroliga brist på qvinlighet?“ frågade
den bestörta modern.
“Jag följer blott min natur, mamma!“
svarade Hildur lugnt.
“Likväl, Hildur,“ yttrade Tekla, “är det
endast osjäliga varelser som ej söka tämja
sin natur.“
“Men jag afskyr att gå i tvångs-snörlif,
liksom du ... och som vi nu äro lediga bägge
två, tycker jag att du icke bör spela guvernant
längre: det ger dig anstrykning af att vara
gammal — det är visst ledsamt nog ändå att
heta äldsta mamsell Mörk?“
“Nå, Hildur, har du då ingen försyn alls!“
utbrast Rosa.
“Vill lill-mor också moralisera? Gudtröste
oss: dockorna bli bestämdt afundsjuka!“
“Åh, de äro uppflyttade på vindsskrubben!“
“Det går aldrig an! Sedan dina äldre
systrar icke mera äro förlofvade, blir det
ovil-korligen nödvändigt att dockorna flyttas ned
igen — du kan väl sjelf förstå att, tills vi åter
fått ring på fingret, du på nytt blir bara barnet.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
