Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lyssna till ord sådana som en hederlig man
ej bör säga till någon annan än den han kan
bjuda både hjerta och hand... Men denna
engels far är en låg menniska, med hvilken
det vore en vanära att knyta slägtskapens band
— dock, hvad rår hon derför... Dessa lätta
skyar, som öfver hennes ansigte gjuta en lika
varm purpur som solen gjuter öfver hafvet,
hvad betyda de? Denna darrning, som hon sjelf
icke fattar, hvad bådar den? Dessa sänkta
ögonlock, hvilka kanhända just nu skymmas af
en ännu dunklare slöja, hvad uppenbara de?“
... Han försjönk i hennes åskådande, och
hans eget hjertas allt raskare slag läto honom
gissa hvad alltsammans kunde betyda. Äfven
hans kind lågade nu af mörk rodnad, och
handen, som han utsträckte för att upptaga den
nedfallna blomster-slingan, darrade lika häftigt
som hennes, hvilken drog den åt sig.
Der stodo de nu, den unge, sköne och
kj-aft-fulle mannen, den sylfidiska ungmön, rosen i
sin knoppning, båda begjutna af den första
skapelsedagens morgonrodnad, blyga, anande,
och tycktes ej det ringaste tänka på någon
förändring af sin ställning. Albin hade endast
lutat sig längre fram, för att åt Rosa fasthålla
äfven den andra ändan, den hon nu för tredje
gången ville linda om korset, när plötsligt ett
vildt och obeskrifligt klagande läte kom bägge
att släppa blommorna och vända sig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
