Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tant icke emottagen — om något sådant
händt genom misstag, på annat sätt kunde det
ej händt, skulle vi fått en ny anledning till
ledsnad ... Men om tant tillåter, skyndar jag
att nämna för mamma, att vår nådiga tant
Ringeborg i egen person är här?“
“Stackars liten“ — fru Ringeborg
klappade med mycken välvilja Hildurs kind — “du
har också haft dina stora bekymmer.“
“Nej, söta tant, så fort jag kom till förnuft,
blefvo mina tankar mycket förändrade: jag
insåg att jag, som sjelf är oförsigtig och
tanklös, icke alls passade att förena mig med en
man, som hade alldeles samma fel som jag.
Mina ögon öppnades i tid!“
“Mitt bästa barn, det fägnar mig att höra
dig tala så! Af en ung flicka vid din ålder
bevisar detta mera förnuft än man hade rätt
att vänta. Och nu skall jag uppriktigt säga
dig, att jag är af samma tanke som du i
af-seende på din f. d. fästman: den mannens
lättsinnighet har åstadkommit mer ondt än jag vill
nämna.“
“Ja, tant lilla — oph gud bevare mig ifrån
att räkna alla de tårar, han kostade mig, den
tid han förblindade mitt sinne! Knappt tror
jag dock att jag älskade honom riktigt af hjertat.
Men jag skall ropa Rosa, medan jag går in till
mamma.“
Nästan i samma ögonblick som Hildur,
hvars rosiga kinder på intet sätt bleknat, gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
