Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut genom ena dörren, inträdde Rosa från den
andra. Med ett mildt allvar i sina sköna ögon
steg hon fram till den vördade frun och
hel-sade henne äfven med handkyssning, ty så hade
hennes hjerta lärt henne helsa ålderdomen.
“God dag, mitt lilla sockergryn!“ yttrade
fru Ringeborg och klappade Rosa på hufvudet.
“Det står för illa till, hör jag?“
“Ack ja, mycket illa, och jag fruktar det
blir än värre, ty Tekla har på morgonen varit
så dålig, att jag åtminstone tror att hon yrat.“
“Det nämde icke Hildur!“
“Då hann hon det väl ej i hastigheten:
få se hvad doktorn säger!“
Rosa hade knappt talat ut, innan löjtnant
Viktor, blek, med ovårdad klädsel, inkom och,
utan att se fru Ringeborg (en förolämpning
den hon aldrig glömde), brådskande frågade:
“Hur är det med henne ?“
“Under en qvarts timma kunna väl icke
så många förändringar ske!“ svarade Rosa
förlägen .... “Ser du icke tant Ringeborg?“
Viktor bugade sig och framstammade en
ursäkt, i det han, med ögonen på den dörr som
ledde till Teklas rum, återtog: “Jag måste
nödvändigt veta hur det är!“
“Jag går icke in nu,“ sade Rosa med så
fullkomlig bestämdhet, att den ej tålde någon
motsägelse, “hon sofver nu!“
“Låt mig då blott kasta en half blick
genom dörren!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
