Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta och ett kommande ögonblick, hörde ej
moderns ord — hennes själs fasta beslut finge
af ingenting afvändas. Ännu en gång lutade
hon sig tätt intill fadern och hviskade: “Räcker
offret till att försona ... mordet på Ålbin
Jent-zel?“
Holgerseu uppgaf ett skri, så
genomträngande att det ljöd genom hela huset, men
innan dess sista ton bortdött, låg Tekla,
träffad af ett hårdt slag från faderns hand,
af-svimmad på golfvet.
“Gud, min gud, hvad har hon gjort!“ Amelie
störtade fram till sin make, hvars hufvud nu
maktlöst nedsjönk. Viktor upplyfte Tekla och
bar henne till soffan, der han, i raseri emot
den vansinnige fadern, i förtviflan öfver Teklas
liflösliet, använde allt hvad som i hast fanns
att tillgå....
Men vi förbigå den vidare skildringen af
denna natt, under hvilken Holgersen ej mera
talade ett enda ord, men under hvilken Amelie,
den förkrossade makaUj den förkrossade modern,
vankade som en hamn mellan de båda, som
voro henne så nära, i sin själsångest ej ens
tänkande på hur fullt af verksamt deltagande
ett hjerta slog bredvid henne: det var först
längre fram hon med både plåga och
tacksamhet erinrade sig Viktors tjenster.
I dagningen flyttades Tekla till sitt rum,
der hon nu slumrade, under det Amelie, med
blicken riktad mot himlen, stod, såsom vi förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
