Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föresväfvar mig — han talade om en försoning,
ett gäldande af barnen..
“Hvarföre går du ifrån mig?“
“Jag är ju aldrig ifrån dig, men medan
du sof, gick jag dit bort till fönstret: det var
så skönt att se en fläck af himlen! Vill du ej
att jag skjuter undan gardinen lite, så att äfven
du får hugsvala dig med dess ljus?“
uJag hugsvala mig med himlens åsyn! Du
har då glömt den gamle presten i Molde och
hans ord den dagen, då jag fick medaljen för
berömligå gerningar?... Ha ha ha, det går
lustigt till här i verlden: medan en brottsling,
en eländig skrymtare som jag, smyckas med
äretecken, får en ärlig man med sin ansökan
om en ringa befordran springa upp och ned i
de höges trappor så länge, till dess han icke
har en styfver, för hvilken han kan låta
half-sula de utslitna stöflarne! Hvad säger du om
en sådan verld, Amelie ?“
“Ack, Arne, jag säger att du har nog af
att tänka på dig sjelf!“
“Ja, och på prestens ord —- de föllo sig
så bra: ‘En gång skall konungarnes konung,
han, för hvilken intet är doldt, väga dina
gerningar och belöna dem efter deras sanna
för-tjenst’... Var det icke så?“
Amelie ryste. “Var viss, min arme vän,
att han, som väger våra gerningar, lägger dem
icke blott på sin rättvisas vågskål, utan äfven
på sin nåds,,, och ingens gerningar, bur svåra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
