Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag har hufvudvärk... jag sade ju förut i
dag att jag var sjuk, men hvem tror mig!“
“Älskade barn, hvem kan tro allt hvad
du säger? Ej ens i detta ögonblick tror jag
att du är sjuk... Låt mig se på dina ögon,
Hildur, och blygs icke för mamma: hon har
gråtit så många slags tårar att hon nog
förstår äfven dina.“
“Men, herre gud, att mamma skall påstå
att jag gråtit — jag kunde dansa, ifall det vore
fråga derom. Men jag dör, så vida jag icke
får flytta till staden!“
“Nåväl, min Hildur, denna gång blir det
som du vill! Men låt mig säga dig..
“För guds skull, ingenting... Det fins ej
något i verlden jag mindre bryr mig om, än
det mamma ärnar förtro mig!“
“Jag ärnar icke förtro dig något — det är
tvärtom jag som önskar ditt förtroende.“
“Och det skall mamma få, så snart något
tilldrager sig, som jag ej sjelf vet råd för.
Älskade mamma, var så god och gå—jag vill
ändtligen vara ensam!“
“Egensinniga barn, ser icke jag in i din
själ! Om du läte mig dela denna snart
öfver-gående smärta, skulle du finna den lättare.“
“Men när jag ingen smärta känner?“
“Så god natt, Hildur — behåll dina känslor
för dig sjelf, efter det gör dig lyckligare! Ett
måste du dock allvarligt besinna: ehvad som
kommer att hända, är det följden af din egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
