Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja, och då man skördar det utsäde, man sjelf
sått, har man ej rättighet att finna sig olycklig/4
Hildur svarade ej annorlunda, än att
hon drog moderns hand under schalen, den
hon höll svept om hufvudet, och sedan hon
tryckt en lång, varm kyss på den, vände hon
sig åt andra sidan.
Med en brinnande bön på läpparne
lem-nade Amelie sin andra dotters rum, hvarefter
hon gick ännu några steg och slutade runden
med en titt in till henne, som kanske låg
modershjertat allra närmast.
Men innan Amelie öppnade dörren, som
gick inåt Rosas lilla kajuta, lyssnade hon med
undran till den harmoniska klangen af en på
sakta toner framrullande vaggsång. Ett leende
besjälade moderns drag. I de tvänne andra
kamrarne kämpade bekymrens, lidelsens
oharmoniska känslor af alla slag — här möttes hon
af oskuld, renhet, med ett ord, af den friska
fläkten från barndomens glada eden.
Hon öppnade dörren sakta på glänt, och
der satt Rosa framför den nedkolade brasan,
med en pall under fotterna, den stora dockan
i knäet och hennes vagga bredvid sig.
“Tacka vill jag dig, min guds engel,44 sade
den stackars modern, som här ändtligen trodde
sig finna lyckan — 44rätt gör du, som leker med
dina dockor!44
Rosa blef fasligt, alldeles förfärligt
alte-rerad öfver att så der ertappas på bar ger-
Jungfrutorntt, 2. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
