Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilla hänförelse, vågade ej röra sig ur stället,
af fruktan att rubbas ur det paradisiska
tillstånd, som följt på de strider och lidanden
han utstått.
Nu blef det rörelse uppe i huset, en lykta
blef synlig, flera personer kommo efter
hvarandra, och icke sist den ömmande husmodern,
hvilken, ehuru hon ansåg det nästan som en
omöjlighet, likväl tyckt sig igenkänna Wills
toner och Rolfs skall.
“Här... hitåt!“ ropade Rosa, och snart
var Will införd i den nedra salen, der han
slöts i Amelies och straxt derefter i Teklas
armar, ty allas hjertan flögo i afton, bevekta
af den arme ynglingens tillstånd och hela
utseende, vänligt emot honom.
“Hur kan detta hänga ihop?4’ klagade
Amelie, under det hon, biträdd af Rosa, som
oupphörligt gret, och Tekla, som tänkte på de
materiella behofven, på allt sätt omhuldade
Will. “Hur kan det vara möjligt att de skrifva
det han trifves och finner sig väl, och så finner
han sig icke bättre än att han går sin väg,
ty det är ju ganska tydligt att han gifvit sig
af utan någons vetskap?“
“Just det,“ svarade Tekla med sänkt röst,
“bevisar att hans själ varit så sjuk, så
längtande, att han ej känt hvarken godt eller ondt
af allt det hans värdfolk kunnat göra för honom.
De ha visst ingen skuld i det att han lemnat
dem.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
