Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Stackars liten,“ hviskade modern i sin
äldsta dotters öra (de hade båda från sidan
läst brefvet till Will), “hon vet lite att hon en
dag skall lofva detta mera allvarligt än i denna
stund!“
“Hör,“ utbrast Rosa, i det hon häftigt
fattade moderns arm — “pappa kommer i
trappan! Om han nu blir stygg mot Will eller näns
visa hur ovälkommen han är, så riktigt dör
jag af sorg!“
Och liksom för att beskydda den, som så
väl behöfde ett skydd, ställde Rosa sig på ena
sidan om Will; och Rolf, alltid uppmärksam,
intog den andra, ty Rolf, den kloke, märkte nog
att här var något vådligt i väntande.
Holgersen var ej mera den sköne,
kraftfulle mannen, som en gång hänförde en qvinna
till glömska af allt utom honom, han var ej
mera den djerfve, okuflige äfventyraren, för
hvars blotta blick så många darrade — nej,
denna sjukdom hade så förvandlat, så tuktat,
så till själ och kropp nedböjt honom, att Will
slog händerna tillsammans och uppgaf ett slags
tjut, hvilket var alltför blandadt att kunna anses
endast som ett uttryck af smärta.
“Söta pappa, förlåt stackars Will!“ ropade
Rosa med kärleksfullt bedjande röst emot
honom.
Holgersens bleka drag blefvo allt blekare
vid åsynen af ynglingens förfärliga tillstånd,
och för första gången sedan han emottog den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
