Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvad kände nu Rosa vid att sitta der,
uppvaktad af kapten Albin och så godt som
värdinna vid hans bord? Hon hade aldrig
hvar-ken drömt, anat eller tänkt sig en tionde del
af all den gränslösa glädje en sådan resa
tillsammans — kanske under flera veckor — kunde
utveckla. Nej, det var för väl att hennes
tankar icke en enda gång råkat åt det hållet, ty
då hade hon ju måst ordentligt sakna denna
idé, hvilken blott genom en alldeles egen
tillfällighet kunnat fullbordas. Och nu först
förekom henne onkelns bref som en dufvopost från
himlen.
Rosa serverade kaptenen med choklad,
han henne med pastej, grönsaker etc., och än
möttes deras blickar, än deras händer.
Men om de sutto på rosor, satt Amelie i
stället på nålar och glödande kol.
Hur i guds namn hade Rosa blifvit så
bekant med kaptenen — de måtte haft många
tillfälliga möten? I alla fall, efter ett helt år,
var det oförklarligt! Men hur oförklarlig saken
var, såg hon likväl nu under sina ögon
utvecklas början till en hel kärlekshistoria,
följaktligen äfven början till en ny olycka. Hvad
den stackars qvinnan nu ångrade att hon ej
lyssnat till sin makes första bön, att genast
låta Rosa veta sitt öde! Då hade allt det
elände, hvilket troligen vore att förvänta, till en
stor del blifvit sparadt.... Ack, hur väl man
tänker, tänker man ändå aldrig klokt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
