Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albin hade gått fram till kappen, mot
hvilken han stödde sig, och då Rosa, på allt sätt
onvsurrad af Bas, visade sig i öppningen, var
det kaptenens armar som emottogo henne, som
buro henne till den plats, der stormen kändes
minst förfärlig. Rosa hade icke för något pris
velat eller vågat tala först — hon hade nog
af att kärna.
“Hvarföre ville Rosa lemna kajutan?“
frågade Albin med en röst, som, ehuru sakta,
trängde icke blott till Rosas öra, utan till
hennes hjertas innersta djup.
“Det blef så hemskt dernere: mamma hör
mig ej, svarar ej, bryr sig ej om något!“
“Och då ville Rosa höra menniskoröster
blanda sig med stormen?“
“Ja — häruppe är mycket, mycket bättre!“
“Men denna natt, är ej för en qvinnas fina
lemmar att trotsa ute —jag fruktar ... att
besöket snart måste vara slut.“
Rosa svarade ej, men hennes hand skalf
i Albins.
Hon tänkte: “O, hvad det blir förfärligt
att nu gå ned, att i den instängda kajutan
lyssna till alla dessa ljud, som under däck låta
tusenfaldt hemskare!“
“Rosa, Rosa,“ sade Albin, och det blef
snart lika hett om hans hufvud som det var
hett i hans hjerta, “om jag blott visste
hvarföre däcket är bättre än kajutan, om jag visste
det — jag ville gifva mytiket derför... men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
