Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Måste jag gå ned?“
“Jag kan icke taga på mitt samvete att
svara annat än ja: blåsten och sjögången kunna
bryta en starkare helsa.“
“Och ängslan då — den skall döda mig!“
“Har väl ängslan mindre kraft här?“
Det var nu så ljust att blicken kunde fråga
lika tydligt som orden.
“Ser jag ångestfull ut, jag?“
Rosas rodnande ansigte, deri en glödande
inspiration lågade — en inspiration lik den,
hvilken Albin en gång förut sett, när hon
be-skref tåget, der Unghanses dotter gick fram —
vändes nu mot honom, och vid det han då
skådade, dog hvaije tvifvel i hans själ. Den
qvinna, som i farans stund hade detta
utseende, måste vara uppehållen af det mod,
hvilket endast kärleken, och ensamt den, förmår
ingifva.
Ännu en gång böjde han sig ned, ännu
en gång betraktade han henne med blickar
af obeslöjad hänförelse, då utkiken åter
varskodde :
“Bränningar för-ut och i lovart!“
“Se, kapten,“ sade Bas, “om kapten hukar
sig ned och håller handen öfver ögonen, så
synas brotten tydligt på alla kanter.“
“Jag ser!“ svarade Albin. “Vi få hålla
utaf på guds försyn — det är dessutom nu så
ljust att jag tror vi kunna styra förbi dem.
Det är någon yttre klippkedja vi råkat uti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
