Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och komma vi blott lyckligt igenom den, torde
der vara ankarplats innanföre .... Gå för-ut,
du Bas och håll utkik — din röst hör® bättre
än någon annans. Jag tar sjelf roret !“
Seglen brassades fullt, och skeppet
länsade med förfärlig fart genom de väldiga
vågorna.
Albin stod vid roret, Rosa tätt framom
honom, stödd mot rorkulten. Ingendera hade
talat efter de sista orderna, men vid fartygets
häftiga slingringar hade Rosa känt sig ega ett
ännu säkrare stöd.
“Lofva bättre.... Så ja — rätt som det
går !“ hördes Bas’ röst genom stormen.
De hade nu nalkats bränningarne så nära
att det hvita, fradgande skummet stänkte högt
öfver skeppet.
Albins ena arm omslöt hårdt den unga
flickans fina gestalt. “Har Rosa ännu mod?“
“Mer än någonsin !“
“Var det hos mig, med mig du ville vara?
Kanske hör jag ej nästa sekund ditt svar !“
“Med dig!“
“I lifvet och i döden?
“Öfverallt!“
“O, då fins ock himlen öfveraUt, mitt
hjer-tas älskade brud !“ Och i sjelfva det ögonbMck,
då det stormande svallet och bruset från
bränningarne tystade h varje mensklig känsla i de
andras bröst, upphemtade Albin den första
kyssen från sin älskades läppar, och den kändes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
