Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, nu får du föra henne ned!“ sade
Albin, oeh den blick, kaptenen dervid gaf sin
konstapel, lät denne med sitt fina väderkorn
genast begripa hvilket förtroende som
lemna-des honom.
“Godt — jag skall hjelpa mamsell Rosa
att plagga af sig igen!“
Rosa, som nu återfått hela pin blyga
förvirring, visste knappt hvar eller hur hon gick.
“Får jag ej ett afskedsord, en
afskeds-blick ?“ hviskade Albin med ett så sorgset
uttryck, att Rosa, som nu hade hela himlens
fröjd inom sig, hastigt såg upp.
Men då förmådde Albin le och med
åtminstone en skymt af lugn yttra:
“Så snart jag kan lemna min post, kommer
jag till dig — men säg mig ett ljuft ord till farväl!“
“Ack, jag hittar ej något så skönt som
jag ville gifva!“
“Låt mig blott, o min Rosa, höra mitt
namn från dina läppar — jag begär ej mer!“
“Ack detta namn klingar så vackert...
Albin!“
“Tack, o tack! Gud beskydde dig,
beskydde oss alla — du, ljufva engel, skall bedja
för din Albin!“
“Ja, för min Albin!“
Under det lilla samtalet hade de uppnått
kappen.
Bas fattade nu Rosa i sina armar, och då
älskaren ej mera varsnade en siymt af henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
