Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hederliga Betty ... hvad detta skall
fröjda Bas!“
“‘Mamsell Rosa, jag kan inte komma längre*,
sade hon, ‘jag tror att det är något galet i
lastrummet: först smög den der stygge
matrosen derifrån och tillbaka igen, så kom kapten
och frågade mig, och sedan skyndade han efter
— jag har nu hört några konstiga ljud
derifrån !‘ Bettys rapport väckte känslor, hvilka
på en gång döfvade mig och ändå framkallade
min hela kraft: jag erfor ej mer någon rädsla,
jag blef så stark, så modig som en ung
lejoninna, och som jag ej egde någon mera redig
tanke än denna: ’Det är hon!\ så sprang jag
ögonblickligt genom Bettys hytt till
lastrummet. Jag såg lyktskenet, hörde ord, tog i
för-biflygten den stora skofveln och smög mig upp
på sandhögen, der jag, just emedan jag tappade
mina tofflor, kunde röra mig så mycket
ohörbarare för dem, som befunno sig inunder.“
“Och då du så stod på den der förrädiska
vallen, som bar dig endast för det att du är
så lätt, hvad kände, hvad tänkte du då?“
“Jag hann ej att tänka, men hörde dess
mer, hörde hennes fråga till dig, om du ville
köpa ditt lif genom att blifva hennes.“
“Gud vare lof att du hörde detta!“
“Jag höll på, att mista andedrågten — men
ditt svar, o, min Albin, hvar finna en liknelse
för det jag dervid kände! Än en gång frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
