Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de tider, då han hjelpte Rosa att bygga
moss-bänken, och än vandrade han med Rolf
omkring i de ödsliga ruinerna, der han otaliga
gånger studerade de små bref, som Rosa från
det främmande landet tillsändt honom. Men
snart förmådde de döda bokstäfverna ej längre
gifva näring åt den tvinande själen, hvars lif
så småningom slocknade, och ju mera slö och
tom den bl ef, dess mer sjönkkroppen tillsamman.
Han ville icke njuta någon föda, och
endast genom tusen olika uppfinningar lyckades
man få honom att förtära så mycket som
erfordrades för att underhålla den flämtande
lågan. Han hade redan länge varit ur stånd
att lemna rummet, der han lät handtera sig
som ett ting, utan att visa minsta intryck.
De förnyade tecknen att Rosa snart skulle
komma hem gjorde ej heller verkan: han
syntes ha öfvergifvit hoppet om hennes återseende
och ansåg förmodligen, att man bedårat honom
i de bilder af sällhet, som man en gång
före-gycklat honom.
Blott en enda mensklig känsla tycktes han
ännu ega qvar: kärleken till Rolf.
Men också Rolf hade fått trånsjuka och
låg der nu ihopkrumpen vid sin herres fötter,
lika tyst och orörlig som han sjelf. Men gjorde
Wills matta hand, som vanligen mekaniskt
hvi-lade på Rolfs hufvud, någon rörelse, då rörde
sig äfven Rolf och fastade med forskande
blickar sina trogna ögon på husbonden. En lindrig
Jungfrutornet, 2. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
