Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skade han: “O, säg mig, har äfven da qvalts
af längtan — var jag ännu något för dig?“
“Något, Arne... var mitt hjerta ej alltid
hos dig — blir det ej alltid hos dig?“
“Hvad det gör mig godt att höra dessa
ord! Nu skall din kärlek hålla mig qvar,
till-dess allt blifvit så godt det här kan bli.“
Vid denna häntydning si»ög en djup suck
öfver Amelies läppar, men sparande detta för
en annan stund, frågade hon nu efter Will.
“Du får väl se! Sorgen har så hårdt
gripit honom, att hennes hjerta nog skall ömma
för hans lidande.“
Under det de båda makarne utbytte sina
känslor, blickar och tårar, låg Rosa än i
Teklas, än i Hildurs armar. Sedan var det
Teklas och Hildurs tur att hvila vid den älskade
moderas hjerta, medan Rosa slöts i sin faders
armar....
Men vi förbigå dessa första ögonblick, un*
der hvilka man blott hinner att känna, ej ens
att ana hvilken förändring några månaders
frånvaro å ömse sidor kan hafva medfört.
Den, som först gjorde denna erfarenhet,
var Rosa.
“Ack,“ utropade hon, “hvad det var ljuft,
då vi först fingo syn på de gamla ruinerna,
stunkarne och flaggstången och alltsammans!
...Men, herre gud, hvar är då Will?“ tilläde
hon, otålig att få helsa sin barndoms
lekkamrat, sin ungdoms stumme förtrogne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
