Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om oron skrämmer upp mig, men nog förekom
det som om hon icke blott af instinkt kunde
ha visat en sådan afsky för den
beklagans-värde?“
“Du har rätt, Arne, såväl i det ena som
det andra, men om du älskar mig så högt som
fordom, så har du ieke hjerta att förebrå mig
något! Sjelf har jag uppriktigt ångrat att jag
ej i första hand gaf efter för din vilja.“
“Amelie“ — han såg på henne med en
smärta, som kunde kallas gränslös — “du har
då icke vakat öfver henne, såsom du lofvade?“
“Jo, så mycket att kanske just min föi>
sigtigbet varit mera skadlig än allt annat, men
ödet arbetade emot mig. Jag låg färdig och
väntade på första passande lägenhet att komma
öfver till Sverge. Då skickade konsuln bud,
att ett stort, präktigt inre dt fartyg just
var ankommet och att jag skulle hålla mig
klar till aftonen. Och ej förrän om aftonen
fick jag höra kaptenens namn, då det var för
sent att ändra något — dessutom: huru kunde
jag förmoda det värsta!“
Amelie gick icke derhän i uppriktighet,
att hon för sin make förrådde den halfva
kunskap hon förut, genom Wills beskrifning om
mötet vid Kors-betningen, egde om denna fara.
“Hvem var då kaptenen?“
“O, Arne, skräm mig nu icke denna första
afton med något utbrott af vildhet! Jag vet
att du skall bli mycket upprörd, men tro migf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
