Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omätligt och som du sjelf fordom varit så varmt
tillgifven ... att behandla honom på detta
grymma sätt, då du efter en lång frånvaro
återkommer och finner honom förtärd af sorg och
längtan, med ena foten i grafven — det var
på en gång så oväntadt och så smärtsamt
öfver-raskande för oss alla, att denna öfverraskning
blott kan mätas med den vi erfarit öfver att
icke sedan ha sett dig komma tillbaka för att
åter godtgöra hvad du brutit mot honom, som
ej kan förebrå dig något, men hvars stumma
smärta anklagar dig dess högre.“
“Älskade mamma — mamma har aldrig
varit så sträng!“
“Du har heller aldrig varit sådan, mitt
barn!“
“Ja, men nu vet Hildur att jag stod på
väg att gå in, och hon vet äfven att jag med
ånger och oro talade om mitt ofrivilliga
bemötande mot Will. Men, mamma, jag blef så
öfverraskad, och det var mig så rysligt vidrigt
att emottaga smekningar af någon annan ...“
Rosa afbröt, och modern vände sig ifrån henne
med beräknad köld.
“Min lilla Hildur, hvar Carl är, vet jag:
honom få vi väl icke träffa så snart, men jag
har ej kommit att fråga efter Viktor... jag
undrar öfver att han icke skyndat hit och
helsat på oss.“
“Viktor“ — Hildurs kinder blefvo högröda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
