Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, hvad hon också väl behöfde att
hemta luft!
Men hon lyssnade ej till de anmärkningar,
som gjordes, såg ej de blickar, som med ett
blandadt uttryck af undran och medlidande
mötte henne, ty hon såg oftast på Will, som
små-stolt och lycksalig, med en rodnad för hvaije
belsning han fick, knappt visste om han gick
på jorden eller i himlen. Blygare och
tafattare var han nu än någonsin: han vågade
aldrig taga Rosas hand, utan att hon gaf
honom den, och då höll han den endast i de
yttersta fingerspetsarne. Någon smekning hade
han aldrig vågat: han tycktes hafva ett
dunkelt minne om anledningen till sin sjukdom,
och kanske var det just denna Wills
återhållsamhet som gjorde det möjligt för Rosa att
uthärda med det så rysligt bittra förhållandet
och att någon gång med en systerlig kyss
beröra Wills panna eller kind.
Under en af dessa promenader mötte det
tysta paret en präktigt utstyrd främmande dam,
som uppehöll sig i Wisby för att bese dess
märkvärdigheter. Men Rosa varsnade ej det
triumferande, af hat blixtrande ögonkast, som
föraktligt mätte henne och hennes stumme
brudgum. Lyckligtvis för henne förgiftades hon
ej heller af den främmandes kalla hånleende .*
detta leende skulle eljest till Rosas själ hafva
fört icke blott minnen af den qvalfullaste art,
utan äfven en fruktande aning. Men hon såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
