Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting^ ty då ieke Will fordrade hennes
uppmärksamhet, var den glädjelösa blicken
fästad på gatan eller murarne.
Ändtligen kunde stunden ej längre
uppskjutas.
I vansinnig yra förnam Will att det nästa
söndag, den 30 september, skulle skrida till
lysning, och från brudgummen gick fadern till
bruden, att för sista gången efterfråga om hon
var beredd att lösa sitt ord, att fullborda offret.
Man hade beredt sig på ett nytt uppträde,
men Rosa, i sin innersta själ uttröttad af
kampen, sträckte mekaniskt händerna efter bojan:
det fanns ju icke en skymt af räddning, hon
kunde ju icke hyéa ens en tanke ditåt, utan
att på samma gång anklaga sig såsom icke
blott hela sin familjs förstörerska, utan såsom
den onaturligaste dotter. Hvad ... skulle hon för
några år af jordiskt qval, som kanhända ej
blefve så långvarigt, för sin fader öppna
dörren till fängelsét? “O, min Gud, hur kan jag
väl någonsin tveka — en dotter, som lemnat
en faders hufvud åt... nej, nej, må mina
bödlar komma: jag lägger villigt mitt hufvud på
brudkudden!“
“Mitt barn,“ sadé Holgersen högtidligt,
“känner du i denna stund någon ånger, är dig
den arme Will alltför motbjudande, så säg ett
ord, och dina bojor lösas!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
