Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Detta är ett grymt gäckeri, pappa!“
svarade hon nästan kallt. “Eger jag ett val —
jag vore ju icke menniska, om jag kunde säga
att jag eger något!“
“Du förkrossar mig, dotter, men skona mig"
— det låg en vild bestämdhet i hans blick —
“jag tigger ej din uppoffring som en
nådegåf-va... ty här svär jag dig vid frälsarens blod,
att om jag ej jemförelsevis måste anse
uppoffringen af din sällhet ringa mot en hel
familj störtad i elände och vanära, skulle jag i
dag icke hafva frågat dig något! Min själ är
trott, förstår du, trött, och den försoningen
hade öfvergått all annan.“
“Icke ett ord mera, pappa, om pappa ej vill
beröfva mig den smula förstånd jag har qvar!
Låt i guds namn lysa: jag är redo! Det är blott
vigseln som ej får fullbordas, innan Albin löst
mig från min besvurna tro.“ ................
Och på Rosas lysningsdag gick solen upp
som vanligt.
Hildur hade i tankarne uppgjort en hel
roman, ty aldrig kunde ändå hända något så
rysligt, att ej någonting komme emellan.
Rosas riddare borde ana faran, flyga till
hennes befrielse och röfva bort henne. Men, o, ve,
inga hinder hördes af, och då Betty med
rödgråtna ögon hemkom från kyrkan och
berättade att det lysts, riktigt ordentligt lysts
för WiH och Rosa, då kftäppte Hildur ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
