Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa vänta på underskriften af sin dödsdom,
men dag kom och dag gick, oktober blef
half-liden och det hade lysts både första, andra
och tredje söndagen, men ännu hördes
Sjöfröken icke utaf.
“Hur var det han skref,“ sade Holgersen
till sin hustru: “endast döden kunde hindra
honom ? Nå nå, vi ha blott den 20:de i dag!u
“Tyst, tyst, för himlens skull,“ hviskade
Amelie, “jag känner att vi gå på en vulkan
... låt oss gå försigtigt!“
“Ja, låt oss gå försigtigt — men lyst är
det nu ändå.“
“Lysning är icke vigsel!“
“Nej, men jag tror att hon, om du
försökte visa dårskapen af denna väntan...“
“Akta dig, Arne! Vi ha gått så långt vi
kunnat: grip nu icke in i händelserna, utan
låt dem utveckla sig sjelfva — eljest kunna
de få ett annat slut än du anar. “
“Huru, Amelie — du vidskeplig ?“
“Behöfver jag vara det, Arne, för att se
det vi nalkas någon vådlig vändpunkt? Har
du rätt betraktat Rosa, märkt hur hon räknar
tiden, hur hennes blick står spänd på hafvet,
har du hört dessa suckar, hvilka klaga vid
hvarje sol, som går ned? Ingen vågar tala till
henne om det, som rörer sig i hennes själ:
hon törs ej heller tala derom med någon,
men bed du med mig till Gud att kaptenen
kommer, ty en hel revolution är bättre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
