Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna stillhet, detta smygande öfVer graf-
var.“......................................
“Kom, Betty, du skall följa mig!“ sade
Rosa en dag med matt röst till henne, som
efter deras gemensamma vistande på Sjöfröken
blifvit för Rosa dubbelt kär “Kom, låt oss gå
ut — jag har icke varit i ruinerna på länge!“
Då Rosa kallade Betty till sällskap, följde
ingen af systrarne med, ty då visste de alltför
väl att hon hade behof af att tala ensam med
den, som genom sin förbindelse med kapten
Stangerlings redligaste vän var liksom en länk
mellan honom och hans älskade, och snarare
som Rosas vän än som hennes tjenarinna var
konstapelns fästmö ansedd.
“Vi gå in här i S:t Lars ... ack, här är så
skönt och lugnt! Tycker du ej att det är godt,
Betty?“
“Nej, mamsell, här är så hemskt att jag
blir mörkrädd midt på dagen... och om
hösten till *— hu!“
“Det är just då som det är skönast––
Hör, Betty, en gång, när du blir gift med den
hederlige mannen, som har dig så kär, och
någon kommer och helsar på er och kanske
sitter en stund då och då och språkar om
gamla tider, då behöfver du icke vara så
tystlåten som nu: då kan du säga honom allt
hvad du sett — det har ju varit mycket det,
Betty ?“
“Ja, mamsell Rosa, det har varit så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
