Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände Ålbin en stockning, som gjorde rösten
ohörbar, och flera minuter åtgingo innan han
förmådde fortsätta... “jag önskar veta om
Snare-svens redare, hvars namn jag från
affären i London ganska väl minnes, var
Holger-sen, om han var samme person, hvars stämma
jag under natten hörde på Snare-sven, då
säc-karne urlastades ? Hvad jag här menar, känner
kapten Donnert fullkomligt genom den
angif-velse jag gjorde hos svenske och norske
konsuln.“
Donnert teg några ögonblick. Derefter
frågade han tvärt: “Hvad är afsigten med en
sådan fråga?“
“Ingen annan än att få den besvarad. Jag
hoppas kapten Donnert icke har skäl att
misstänka mn heder?“
“Nå, jag ser icke heller något farligt i att
besvara frågan så här emellan fyra ögon: det
var patron sjelf som tog emot spanmålen.“
“Herr kapten mins väl icke hans sista ord?“
frågade Ålbin med likblek kind och skälfvande
läppar.
“Jo, det hörer till mina egenheter att
min-nås uttryck af denna beskaffenhet! ’Donnert,1
sade han, ’lemna icke skutan, innan vattnet
spelar på relingen, och spökar hon icke igen,
skall dussören ej komma att skämma ut
ackordet!’ Men dussören blef fan så klen, efter det
just bar så till att hon spökade–– Nå nå,
han skall ersätta det nu ... icke derfftr,“ hej-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
