Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hon blir vansinnig — huru vågar ni tal$
om honom här inför henne?“
“Hon blir icke vansinnig,“ svarade Tekla:
“det är en högre inspiration än vansinnets som
talar ur hennes ögon... Säg hvad du har
att förkunna?“
Rosa nalkades dem och lade sakta sin
arm på Carls axel.
“Dölj ej något för mig! Jag sörjde så
mycket, o så djupt, för det att han ej kom,
men nu är jag lugn, lycklig, salig: min tro
blef räddad ... tala, tala!“
“Stackars unga qvinna, du vet icke hvad
du säger, men kanske fins det en kärlek som
höjer sig öfver jorden. Hör då, om du är säll
af att veta det han ville hit, att han ville det
med stark kraft. Den 30 oktober, under den
förfärligaste storm man på många år kan
minnas (berättar en just nu från Kalmar
inkommen skeppare), gick Sjöfröken derifrån:
hvar-enda menniska trodde att hon aldrig skulle
komma fram, och hon kom så icke heller, lika
litet som man hört af en segelslup, hvilken
gick derifrån på samma gång––“
I detta ögonblick hördes högljudda skrik
och snyftningar utanföre.
En hand bultade på dörren.
“Släpp mig in, släpp mig in!“
Det var Betty, med den vildaste förtviflan
tecknad i sina förstörda anletsdrag.
Hon störtade till Rosas fötter: under kramp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
