Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
källor, som snart skola vara uttömda... ack,
min Gud, min Gud, då vore jag förvissad att
du med nåd såge ned på mig!“
Hon upplyfte hufvudet och sände en
bönfallande, en himmelskt inspirerad blick
omkring tornets skuggor.
Men Albins ande visade sig ej.
“Hvarföre skulle jag begära detta? Han
väntar mig, blott jag öfverträdt lifvets tröskel,
och jag vill skynda mig ... Se, jag kommer,
jag kommer ...
Hon upptog hastigt ur sin barm en liten
uddhvass knif och förde den utan att darra
till de blå ådrorna på sin hvita arm.
Men innan den ännu fått afskära detta
band, som förenade ett jordiskt och ett andligt
lif, kände hon ett häftigt behof att blicka ut
genom gluggen.
Hon ville taga farväl af de gamla ruinerna,
af flaggstången, af hafvet, af alla dessa älskade
bilder från hennes glada, sköna barndom.
Genom dessa tempelruiner hade hon,
darrande af heliga rysningar, så ofta vandrat. Mot
den älskade flaggstången hade hon så ofta
lutat sig, medan hennes blick skådat ut öfver
det herrliga hafvet — och detta haf, hvad det
varit henne kärt: det hade ju fört så många
af hennes vikingar till hennes strand!
“Ack, mina vikingar“ — ett leende af
hänförelse upplyste hennes sköna ansigte — ‘‘nu
går jag till min viking ... ja, nu går jag ––-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
